Stig Olsson med team Stefan Lindblad, Ottar Berg, Lars Karlsson samt sonen Stefan Olsson

När man pratar med nestorn i compklassen blir det mycket att anteckna men det är klart, historien börjar när Stig rundar hörnet av läktaren på Mantorp och noterar att i ena banan kommer en front motor dragster (i fortsättningen FED) med full kastrull och skjuter blowern 10-15 meter rakt upp i luften, det gjorde intryck på vår vän Stig. Fräänt som Jöran P. skulle ha sagt..

Året var 1976 (jajamän) och tidigare det året hade Stig varit med om att anordna en bilutställning i Strömstad och fått kontakt med några bröder Johansson som gjort avtryck i den svenska dragracing-historien.

På hösten samma år stod Stig som delägare i en ”slant six” motoriserad dragster tillverkad i Kungsbacka. Den andra delägaren var broder Leif och debutsäsongen delade man på körandet, det gick väl inte så bra för året efter hade man hyrt in Stigs fru Bente. Stig räknade väl kallt med att få skylla uteblivna framgångar på kvinnosläktet, (sunt resonerat kan tyckas), men tji fick han för i Bentes debut-tävling, dessutom den första tävlingen arrangerad i Norge- ”Fyresdal first go” sopade hon hem vinsten, klassen hette tydligen ”Junior dragster” säger Stig muntert. Så Bente fortsatte vid ratten 78-79-80 och på den tiden var en typisk säsong bestående av- Vårgårda-Feringe-Mantorp. Efter säsongen -80 hade inte bara motorn bestått av sex (cylindrar), Bente var gravid och dragstern såldes.

 Stig var utan racing i två år för att till säsongen -83 köpa en BB-cheva försedd dragster tillsammans med Anders Malm, Anders körde  och man teamade ihop i tre säsonger med blandad framgång, någon vinst blev det i klassen Competition- dragster, klassen var delad på den tiden.

1986 var Stig crewchief till Rune Grönlund, han åkte dragster (förståss) med liten SBcheva och PG, denna säsongen var grym minns Stig, sex finaler på nio tävlingar och på topp SM-vinst.

Dragracing växer lavinartat och bilverkstaden som Stig driver ihop med brodern Leif blir mer och mer som en raceshop. Chassimodifieringar, bakaxlar, turbiner men framförallt deras adelsmärke racePGs är vad kunderna frågar efter. Stig berättar stolt att han vid ett race i USA blev uppsökt av Marv Ripes på A1 som var väldigt nyfiken på Stigs  laborerande med oljetrycket i turbinen.

Säsongen 87 börjar eran med Norrlands Custom som huvudsponsor. Det inköptes en gammal NHRA top fueler (FED)  tidigare körd av Tom Andersen, motorkombinationen var klassisk- cheva 331 med dubbla 660:or och lådan var en PG, man körde 7-8 tävlingar det året men det blev ej någon större succe. Till året -88 fick man kontakt med Neil&Parks i USA och köpte en 347 ci med betydligt mer pulver, detta resulterade bla med en tredje plats i SM, men Stig då vann en Pitebo SM och det räknas lite förhöjande statusmässigt..

Kontakten med Neil&Parks blev dyrbar hösten -88 då Stig beställt en flång ny dragster av dessa herrar och bestämt för att ”go west” för att debutera denna, bilen utrustades dessutom med en ny Nickens 317ci värsta sorten på den tiden. Tio dagar före körning anländer Stig för att ”bara” sätta ihop och så bara är det ju aldrig utan det blev till tio dygn av mekaniserande för att sedan få göra sin debut i Las Vegas (det märks väl inte hur jävla avis jag är), det höll däremot på att gå åt skogen trots att Stig är en noggrann koll och gått banan (?) så hjälpte inte det, när i kvällens mörker i paret före en TA bil skjutit sin motor rejält och banpersonalen ej upptäckt att det var vassa metall föremål kvar på banan. Stig skar upp ena slickset men som tur var gjorde han en halvgasrepa så det som kunnat bli katastrof slutade hyfsat lyckligt!

Efter Las Vegas åkte man Phoenix ”FallNationals” och slutligen Pomona och säsongsfinalen.

På Pomona dit man fick komma på dispens då det egentlingen krävdes vissa poäng för att få anmäla sig var målet att bland 50 team få vara kvar till på söndag, =bland de sexton bästa. Det lyckades man med och torskade sedan trots ,000 i reaktionstid och nytt pers  med ynka 13 cm när man passerade sin konkurrent med 50 km/h fartskillnad strax efter mål.

Bilen skeppades hem och man åkte -89-90-91 med stor framgång och Stig vill minnas att det var hårdare på den tiden, något som skribenten vill ta med en stor nypa salt.

Efter säsongen -91 vände Stig blad i boken och sålde dragstern, sin bilverkstad, ja allt med bilar klipptes av. Han åkte förvisso med Renate Rosen året efter men det gav inte några bestående men.

Det blev 14 år av ångest innan han till slut bejakade sin själ och köpte en dragster igen (FED)(förståss), Stig beställde en ny av sina vänner på N&P men efter två veckor ringde dom upp och erbjöd sin 5 tävlingar gamla dragster med massor av titan och hokus pokus, det var inget att tveka på så Stig slog till och den trettonde juni -06 stod dragstern hemma.

Ett frenetiskt arbete tog vid, motor, växellåda, elsystem och  lack hanns med till debuten på ”Aros Nats” i månadsskiftet juni/juli.

Bilen körs i A-dragster med 7,60 som index och motorn är 454 ci stor. I tävlingarna som följde gick dragstern bara fortare och fortare och säsongen var till belåtenhet- racepulsen var tillbaka.

Säsongen -07 däremot började med en skuren ventilspindel på Gardemoen och var som en ubåtsseglats--mörkt och jävligt dystert.

Till denna säsong har man dock ett stort mål och det är att förhindra att en Pitebo vinner SM, självförtroende har dom i alla fall killarna från Strömstad. Förutom SM-serien ska man åka TSDS Scandinavian points.

Stig är väldigt uppskattad i depån för sitt rakryggade och engagerade sätt och en härlig person att gnabbas med.

Till sist avslöjar Stig att teamet just fått färdigt ett nytt 2 årskontrakt med Norrlands Custom som huvudsponsor och att han är mycket tacksam för det stöd som dom givit genom alla år.

Besök Stigs hemsida: www.slingshot.nu

Sponsorer: Norrlands Custom, TV Boden, Llentab

PerErik Lindgren