Resan började den 6 december från Arlanda med nio timmars flygresa till New York.

Vår gamla kompis Robban Hallberg mötte oss på flygplatsen. Robban jobbar sedan många år hos Pat Musi Racing i New Jersey. Han har under senare år (Fordfrälst ha, ha) varit med i vårt team vid Mantorptävlingen i juli.

Sedan gick resan direkt till Pat Musis shop. Trots att det var lördag eftermiddag var det aktivitet där.

Matt som sköter dynon, körde en big block chevy. Pat jobbade med dotterns Camaro 1967.

Efter några timmars introduktion i shoppen blev det ny resa till flygplatsen. Christer Säfström var på ingång. När hela Fordgänget var samlat hemma hos Robban började veckoplaneringen. Tre dagar i shoppen hos Musi. Besök hos insugsbyggare Dave Hughes. Resa till PRI showen. Hemresa från Orlando söndag 15 december.

Sedan bar det ut på mexikansk restaurang för ett inmunda en utmärkt middag.

Måndag morgon bar det iväg till shoppen. Rose (Pats dotter) som sköter administrationen/beställningar i firman hälsade oss välkomma.

Musi har all tänkbar maskinutrustning i verkstaden för att färdigställa motorer. Här jobbar Dave 1, Dave 2, och Gus med olika maskinarbeten. I stora verkstaden fanns alla maskiner. Där fanns också en avdelning där motorer plockades isär. Innan dom kom till monteringsrummet genomgick alla lösa delar en noggrann tvätt i tvättmaskin. Monteringsrummet låg mellan stora verkstan och dynosrummet. Rummet innehöll mkt. Snap On lådor/verktyg och var mycket prydligt med alla verktyg på sin plats.

Nosade på den nya Musibyggda 632  Crate motor  som precis skulle fraktas till Edelbrocks monter på PRI mässan. Mkt imponerande pjäs som lämnar 1200 hk samt 1650 hk med gas.

Mkt  GM produkter (tyvärr) fanns att beskåda. Inte att förglömma Musis test dynomotor som har spöats med olika gasbestyckningar i bänken i 200 pull utan att bli isärtagen.. Stryktålig??

Det dröjde inte länge för Pat hade arbetsuppgifter till oss.

Robban skötte sina vanliga sysslor med att bygga ihop motorer. Christer och jag började paketera/färdigställa en motor som skulle sändas till Denver.

Christian som har varit och jobbat hos Pat flera gånger gick omkring som en son i huset och var mest inne i dynon, för att snoka reda på lite nyheter/hemligheter. Sedan skulle bussningarna i fjäderpaket på Camaron 1967 bytas.

Dynorummet där Matt huserade var mycket intressant att inspektera.

Ca en motor om dagen kördes i dynon. En kund hade lämnat in en färdig ihopsatt 492 Chrysler med indy toppar och enkelförgasare.(pump gas motor) för dynokörning. Efter endel kompletteringar av tändkablar, stift, justeringar mm slutade effekten på 637 hk.

Mellan klockan 1200-1300 dök lunchen upp. Lunchen kom med en skåpförsedd lastbil med öppningsbara luckor runt om. Där fanns kaffe te, kyckling pasta, biff , ja allt du kan önska dig. Lite ovanligt mot svenska förhållanden.

Sedan blev det mycket klurande kring en small block chevy (brodix aluminiumblock) som läckte vatten någonstans in i motorn.

Robban ringde till Dave Hughes på HRE Manifolds för ett besök. Tur att Robban kände Dave sedan tidligare. Dave driver sitt företag (bygger insug) tillsammans med sin fru. Ibland hjälper hans son till vid hög arbetsbelastning., så om ständiga besök av racers skulle ta stor del av hans tid skulle nog företaget inte överleva.

Vi startade tisdag morgon till Pennsylvania med bil, ca 2 timmars resa från New Yersey.

Dave var en trevlig kille som tog väl hand om oss och berättade sin teori om runnerslängder, vinklar och plenumkammare. Vi fick även glutta på ett insug som en känd prostockåkare i USA skulle prova 2009. (Vi har tystnadsplikt).

När vi hade klarat av våra affärer med Dave gick färden åter mot New Jersey.

När vi kom till shoppen hade Pat delat ut nya arbetsuppgifter. Det skulle vinterstädas i förrådet. Gamla motorblock, headers och andra motordelar skulle till skroten.

Onsdag morgon drog vi till shoppen för att säga adjö till Pat, Rose samt övrig personal. Robban körde oss sedan till flygplatsen för vidare resa till Orlando.

Tack Robban och Pat för en trevlig vistelse.

Christer hade fixat hyrbil när vi kom till Orlando flygplats.

Mats Appelgren hade bokat hotell till oss i Orlando. När vi checkade in där hade Mats kommit en halv timme tidligare. Han hade sett till att vi hade rummet bredvid så vi fick inte en lugn stund under resten av veckan. Grymt morgon pigg är han. Började knacka i väggen redan vid 0630 tiden. Att vi hade semester togs ingen hänsyn till.

Mats ville att vi skulle titta på dragracing på onsdagskväll på Orlando raceway. Förslaget lät mycket bra. Alla är vi mycket intresserade. Vi åkte i Mats hyrbil i ca 1 timme för att se riktig ”dragracing från USA som han uttryckte det”. Döm till min förvåning när vi kom dit. Smällande och smattrande gatlegala turbobilar åkte som bäst 12 sekunder. Snacka om riksfiasko. Tur att sista racet för oss den kvällen var en Mazda turbo som åkte 9 sekunder. Imponerande dock...

(Eller var det kanske Christian som vilselett oss med ”dragrace tävlingen? Förmodligen!)

Torsdag morgon åkte vi med buss till Convention center. Mässan hade chartrande gratisbussar som trafikerade mellan olika hotell och mässan.

Spektaklet öppnade kl 10.00, så vi hängde på låset. Otrolig stor hall och mycket att se för raceintresserade. Vi träffade Familjen Mats Eriksson, Persåker, Emil Nilsen. Br Leander m.m som strosade runt i hallen.

Jim Cunningham hade sin Jerry Haas Mustang utställd där. Efter närmare inspektion av bilen träffade vi Mr. Cunningham. Vi hade såklart mycket gemensamt i den smala Fordvärlden. Han bodde på samma hotell som oss, så vi bestämde träff i hotellbaren när dagen var slut. Kl 1700 var vi helt nöjda med dagen på mässan. Nu blev det bussfärd åter till hotellet. Budweiser bjöd på kall öl i bussen. Snyggt gjort.

När vi kom till baren var Jim Cunningham redan där. Vid runda bordet satt även Jerry Haas och Cunninghams motorguru Markus Bowen. Vi käkade kycklingvingar och drack pilsner med gänget. Som ni förstår var det inte så mycket GM snack! Jerry Haas som byggt vår bil berättade historien om Proben. (En av två bilar som Ford Motorsport beställt, tydligen före sin tid enligt Haas. ) Kul att höra. Sedan dök Cunninghams nya chaffis upp, Erika Enders, som vi hälsade på.

Cunnningham berättade att han hade beställd två nya bilar 2009. En från Jerry Haas och en från Don Ness. Mustang förstås. Erika Enders skall köra den ena, och han själv den andra. Ford har börjat intressera sig för dragracing igen och gjuter upp nya block som blir klara våren 2009. Vi Fordvänner vill förstås att Ford skall kvala in i prostockfältet.

Cunningham lovade detta senare under kvällen (Nykter eller ej???). Vart Mustangen som fanns på mässan kommer att hamna berättar inte historien. Vem vet, kanske en Comp/Pro Stock bil i Sverige?. Christian sågs sitta i bilen i många timmar under mässan.

Dom två nästa dagar var mässbesök med snack med olika leverantörer. Vi hälsade på Bröderna Leanders som visade upp sina mycket fina prylar. Dom bodde också på samma hotell som oss så vi träffades varje morgon vid frukosten. Mycket trevliga och ödmjuka bröder.

Team Cunningham med flera, träffade vi flera gånger under veckan i hotellbaren för vidare Ford diskussioner. (Hemligt!)

Söndag morgon bar det iväg till Orlando flygplats med fulla resväskor. Christer skulle resa till Portland, och Christian och jag hem till Stockholm.

På flygplatsen fick alla visa leg. i baren när vi skulle ta slutdrinken. Lokal lag????

Slut!!

Hoppas att ni hade en trevlig läsning.

 Vid pennan

Sagelv racing

Roffe